Festmat

I morgon lördag så får vi sällskap till middagen. Trevligt. Så nu funderar jag på vad vi ska äta. Barnen önskar mat man kan plocka i sig som vanligt. Och kyckling. Och pasta. Och efterrätt så klart.
Jag tror att vi gör en god och fruktig drink med mineralvatten, frysta hallon och tropisk juice som man kan sippa på medan man väljer mellan oliver, coctailkapris, kallrökt skinka, grissini, ostkuber, grönsaker, färskost, bröd, tapenade, salami och kanske några chips. Jag älskar att bara ställa fram smått och gott, något för alla smaker. Lätt när man har barn och inget som kräver massor av mig. Det mesta är klart innan och medan man plockar så är man social. Och perfekt på sommaren med enkla saker som man kan duka upp på en bricka och ta med ut! Före-maten-plock ska få lov att ta tid!
Sedan gör vi nog en matig och ljummen pastasallad med både kalla och varma grönsaker och fullkornslasagnett. Till den två olika kalla såser och så kyckling som får några olika marinader Vi ska nog bli inovativa, jag är sugen på något med honung, balsamvinäger och soya med lime, vad kan det tänkas bli? Och så kanske något med yoghurt och vitlök? Jag får se vad vi slänger ihop! Det är ganska svårt att misslyckas med kyckling.
Till dessert ska vi äta en maffig chokladkaka med grädde och lite bär på. Det kan nog bli bra hoppas jag.
Återkommer med recepten om det blir så bra som jag har tänkt mig...

Matprat

Okej, jag erkänner att det var länge sedan jag uppdaterade mig, men vissa perioder så blir mat plötsligt, och tråkigt nog, ett mer nödvändigt ont än en njutning. En transportsträcka mellan olika måsten och borden, mellan aktiviteter och läxor och ständig kamp med klockan. Och matfantasin tryter och det blir sånt som alla gillar = alla äter snabbt eftersom tiden blir en faktor. Dessutom har båda mina ugar varit inne i en period av näsrynk och blääää till allt. Då blir det inte mycket utrymme för mammas kulinariska utsvävningar. Nu har vi tack och lov passerat både den absolut mest akuta stressen och vant oss vid ett nytt schema så väl som en del ny mat. 

En sak jag tänkt på är att vi ställer så stora krav på oss själva. Både i yrkeslivet och det privata. Jag har pratat med mammor (och faktiskt pappor) som känner skuld och ångest för att de serverar hotdogs med pulvermos och mamma scan med snabbmakaroner. De vill släta över att pizzabudet knackar på då och då och att barnen har rummet fullt av plastgrejer från olika hamburgerställen. Och visst, även jag kan känna mig lite fånig när jag läser om supernyttiga helyllepersoner som lagar ALLT från grunden, även kokar egen buljong. Som odlar alla sina egna grönsaker för att ge barnen det allra bästa. Och missförstå mig inte, all heder åt dem, men varför måste jag känna mig sämre för det? Man gör så gott man kan! Jag tror verkligen att en rungande majoritet av föräldrar gör sitt yttersta för sina barn och kanske kanske skulle det bli ännu lite bättre om vi skippade all panik och jämförelse och ångest. Helt ärligt, satsa på det lilla. Kör mamma Scan om det änns helt oöverstigligt att rulla egna köttbullar, men gör ditt eget mos till. Börja där. Lek lite med halvfabrikat och smaker. Jag skäms inte för att vi vräker i oss fiskpinnar, det är den nda fisken mina barn äter utan protestvrål. Och hellre det än ingen fisk alls. Istället piffar vi till det lite så gott vi kan. Och nu har vi introducerat köpta fiskburgare (mina egna dög inte) som vi trixat med. Sist blev det skivad röd lök, skivor av squash som vi stekte och la på och tomat. Ovanpå allt det goda så ringlades en sås på matyoghurt med massor av pepparrot, salt och lite peppar. Smaskigt, barn OCH vuxenvänligt och snabblagat. Så ska och FÅR det vara i livet ibland!
image102
Inte helt lätt att få in i munnen, men är man hungrig så är man! L*
 

slår ett slag för woken

I helgen åkte den gigantiska wokpannan fram, den som är så stor och tung att den får lov att bo i tvättstugan när den inte används. Med en bas av fläskfilet så fixade vi till en färgglad och smakrik wok full av grönsaker och nudlar. Det räckte gott och väl till både middag och flera luncher. Av någon anledning så tycker vi alltid att det inte ser så mycket ut när vi skär grönsakerna, men det blir alltid jättemycket. Fast det är bra. Vi brukar blanda brocoli, morot, svamp, bambuskott, minimajs, paprika, salladslök, sockerärtor, böngroddar och äggnudlar. Men det är ju precis vad man själv gillar. Och är man extra stressad så kan man ju köpa frysta wokgrönsaker, men jag personligen tycker att man tappar lite av spänsten då och om man har det som lunch dagen efter så är det inte alls lika kul. Men det går! Man kan smaksätta själv med sesamolja, soya, färska kryddor som ingerfära, vitlök, chili etc eller så kan man köpa woksåser färdigt att hälla på. Det är oavsett ett gott sätt att laga mat, fast snabbmat är det knappast om man skär alla grönsaker själv för det kan ta sin lilla tid. om man inte gör det til ett familjeprojekt så klart, då är det klart på ett kick!
Så testa att röra ihop det hela i hög värme lite snabbt, man måste faktiskt inte ha en wok, det går utmärkt med en rejäl stekpanna, lite olja och så får man sin egen asieninspirerade middag.

slow food

Långsam mat har vi fått oss till livs två gånger idag. Dels genom att jag försöker mig på en tjälknöl, dvs fryst kött som tillagas läääääänge i låg temperatur i ugn för att sedan ligga i en kryddlag innan det skärs i tunna skivor och äts med en god gratäg. Återkommer till detta.
Dessutom så har vi idag prioriterat lek i snön framför matlagning och därmed åkt till kött-clownen för middag (familjens föga aptitliga, men ack så användbara namn på Mc Donalds) och idag var detta fast-foods mecka en illustration av förviring och kaos vilket ledde till lååååånga väntetider för att få mat. Så pass långa att vå bil hann bli helt insnöad innan vi hade ätit och kommit ut igen. Så kan det gå. Men vi hade kul i snön!
Tillbaka till knölen.
Jo, jag tyckte att det kunde vara lämpligt att tillaga denna rätt av en av de köttbitar jag fått stenfrusen från mina svärföräldrar. De köper då och då en lokal ko av en lika lokal bonde och lägger i frysen. Kossan, inte bonden. Dock utan att märka upp köttet vilket gör det hela något spännande. Man har således ingen aning om vilken tänkbar styckningsdetalj man har fått. Helt ärligt vet jag inte om de själva styckar dessutom eller om bonden sköter om detta. spelar ingen roll, men just i detta fallet så blev det spännande. Jag stoppade nämligen in det jag trodde var lokal fjällko, okänd del av nämnda djur, i ugnen. 10 timmar senare i rätt temperatur för rosa kött plockade jag ut min bit för att lägga i lagen och då luktade det .........skinka. Hmmmm. Nu kan man ju faktiskt göra tjälknöl även av skinka, men med andra kryddor än de jag använde. Helt ärligt blev jag så konfunderad att jag skar av en bit för att smaka, men kunde faktiskt inte avgöra om det är gris eller ko.Extra spännande eftersom jag inte hört att de köper gris. Och det var definitivt något som inte är köpt i affär... Om 5 timmar när den är klar i lagen så ska jag skära upp och prova ordentligt och då lär jag väl få veta om den grymtar eller råmar. Mycket spännande.
Återkommer med recept.

ibland blir det fel...

...som någon så observant såg så hade jag ju glömt mjölet i kladdkakan... ledsen för det och tacksam att någon såg och påtalade det för mig, annars hade det kunnat bli lite knepigt för att inte säga kladdigt för dem som provat att baka!!! Jag har korrigerat receptet nu med rätt mängd mjöl.
Här har vi precis bakat botten till herrgårdskakan på de äggen som vi blåste ut och nu har målat så fint! De ligger och väntar på att få tråd och en hedersplats att hänga! Och i år får vi vara utan lamm, det är slut i affärerna för oss som kommer på att man ska äta lamm allt för sent och en ful, dyr och utländs bagge vill jag inte ha. så i år blir det tjälknöl till middag på annandagen. Inte helt traditionsenligt men nog så gott. Och i kväll, påskafton, så ska vi äta fläskfile. Ett experiment som förmedlas om det lyckas. Jag provar lite nya grepp eftersom jag har snöat in på tapenade igen. 

Nåja, glad och GOD påsk och ta inte allt jag skriver för givet, det KAN bli fel också. *rodnar*

image97

Glad påsk!

Långfredagen som barn var en låååååång dag av total tystnad och tråkigheter. Mina föräldrar tog hyfsat allvarligt på det där med påsken. Till skillnad från mig som har två ungar framför barnkanalen så här på förmiddagen ;)Jag tänker inte ägna mig åt några djupdykningar i den eller de religiösa aspekterna kring påsken utan nöjjer mig glatt med de kulinariska...
Vi ska måla ägg idag och laga omelett eller något annat äggigt. Och så ska vi ha en påskig tårta, i år på barnens begäran så blir det en kladdkaka med marsipanägg och andra påskiga figurer på och massor av vispgrädde till och kanske en hallonsås för den som vill (dvs jag!) Hallon och choklad är ju så gott ihop.
Sedan ska vi ut i snön för att handla godis till äggen som ska gömmas i snön i morgon. Fullspäckad dag med andra ord. Och midagen, tja den har vi inte bestämt ännu. Lammet, det äter vi på måndag så det återkommer jag med!
Glad påsk!

Kladdkaka

2 stora ägg
3 dl socker
2 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 krm salt
1,5 dl vetemjöl
1 dl flytande margarin (eller drygt 100 g smält, svalt)

Vispa ägg och socker ordentligt tills det är vitt och pösigt, gärna med maskin.
Blanda allt det torra väl och rör ner det i äggsmeten tillsammans med margarinet. Rör försiktigt, det ska bara precis blandas, inte mer!
Häll smeten i en smord springform, dvs rund form med löstagbar kant och grädda i 175 grader i prick 30 min. Ta ut, låt svalna och gärna kallna innna den äts.
Vispad grädde, påskfigurer och en sås på hallon som körs i mixer ihop mer den liten skvätt vatten, och florsocker till en lagom sås. Smaka dig fram till hur du vill ha den, jag vill att min ska vara syrlig och tar bara lite florsocker tex.
Frossa!!!

ananaspaj

När jag första gången fick höra talas om ananaspaj blev jag väldigt tveksam. Okej, ananas är gott, men jag är bestämd på till vad man ska ha detta... jag ändrade mig dock när jag väl fick smaka för det ÄR gott, inte alls så som jag trodde och det har jag hört från flera, det är inte som man tror! Jag föredrar mer citron i min paj än vanligt för en fräschare ton, det smakar fortfarande ananas, men blir inte så jolmit som det annars kan bli. Glass till är gott, men det går att äta som den är. Däremot gillar inte jag vanlijsås till, det blir för sött, men jag vet andra som protesterar mot detta uttalande och gärna häller på massor av sås. Prova dig fram!

deg:
150 g margarin
1 dl socker
3 dl mjöl
1 tsk bakpulver

det blir oftast deg över, men om man minskar på satsen räcker den inte, så det är en balansgång. En "vanlig" pajform är lagom i proportion till fyllningen enligt mig.
Smält margarnet, låt det svalna från hett till varmt. Häll ner socker, mjöl och bakpulver i margarinet. Rör ihop till en deg och tryck ut den i formen.

Fyllning:
1 stor burk krossad ananas
0,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
1 burk fet creme fraish
1 stort ägg
2 tsk citronsaft + rivet skal från halva

Häll av ananasen väl, pressa ut saften så att den blir ganska torr.
Rör ihop ägg, socker, creme fraish, ananas, vanlij och citron. Häll fyllningen i pajskalet och grädda 25-30 min i 200 grader i ugnen.
Låt pajen svalna lite innan serveringen.

GOD mat

Igår när jag åkte hem och passerade genom ett stråk av olika små restauranger så inåg jag hur mycket jag längtar efter GOD mat. Nu menar jag med detta inte nödvändigtvis gourmetmat. Visst, en oxfile kan också vara gott, tryffel vet jag inte och hummer är faktiskt ingen favorit, utan mat som är så god att man blir lycklig av att äta den. Det ska liksom bli varmt i kroppen, munnen ska bubbla av lycka och dofterna ska få näsan att fnissa av gädje. Och det kan man ju uppnå med en perfekt frasig raggmunk eller en mustig het soppa som bara blev sååååå perfekt.
Jag och barnen har varit hemma i först tre veckor sjuka och nu är vi inne på en ny runda. då är mat inte det primära utan ren och skär överlevnad. Då blir fiskpinnar nödens bukfylla för att man inte har handlat på lnge och inte orkar mellan alla syskonbråk och febermätningar och koppklianden. Men visst hade jag hellre ätit en ligurisk fiskfrikase med saffran och skaldjur än en prefaricerad orange pinne...
Fast å andra sidan, iland kan det vara lite bra med en matmässig öken en period för oj vad man längtar, var matfantasin kenar iväg och så GOTT det är när man faktiskt då tar sig tid igen att laga ordentlig mat! Sådan som är lycklig-görande god!

Gott slut

Inför stundande förberedelser inför kvällens middag vill jag bara passa på att önska er alla ett gott slut och ett riktigt gott nytt år!
Inför det nya året lovar jag att avstå från nyårslöften i år igen ;) och att försöka att hålla bloggen uppdaterad så gott jag kan!
Nu ska vi riva vårt pepparkakshus medan vi väntar på det nya året!
SKÅL och GOTT NYTT ÅR!

God fortsättning

Så var det mesta av julen slut för i år och sillen, skinkan, köttbullarna och knäcken står nog de flesta upp i halsen. Och ändå så äter vi, för man måste ju äta julmat in i det sista... Vi har gjort en liten pakt här, att bara äta det vi gillar, man äter massor i alla fall så varför ödsla sitt ätande på det man egentligen inte tycker är så gott? Nej, just det. Alltså frosar vi bara i det vi faktiskt tycker om. Fast det är ju ganska mycket det också. Jaja, man kan inte få allt.
Vårt pepparkakshus, livligt dekorerat av barnen, lever några dagar till, det ska rivas på nyårsafton. Alla längtar. (?)Och jag har fått order om att göra ett större hus nästa år... vi får väl se om mina arketektiska kunskaper räcker till det. Och degen förstås.
Idag bakas det vaniljkringlor här för att dämpa sockerhetsen lite och få bort julsmaken ur munnen och jag ska koka risotto i kväll med tre sortes ost. Det är en höjdare, men jag får återkomma med ett recept eftersom jag inte är någon egentlig receptperson. Om ni bara kan ana hur mycket jag har fått klura detta året på hur mycket och vad och varför jag häller i saker... jag gör det mesta efter eget huvud. Basen är allt som oftast ett recept, men resten... jaja, jag lovar att prova mig fram med måttsatsen i högsta hugg och återkomma.

I julklapp fick jag i år kokböcker med italiensk mat så detta kommer att provas livligt under våren. Och jag är nästan kär i boken av Paolo Roberto, MINA FASTRAS MAT, en underbar kombination av recept, vackra bilder (haha, där ligger man i lä) och fina berättelser så som Paolo minns dem. Jag erkänner att jag inte är ett fan av boxaren och medieprofilen Paolo, men jag smälter av boken. Så ett litet tips för framtiden.
Ha en god fortsättning allihop!
316172-79
Okej, jag erkänner att det ser lite pluttigt ut, men det var allt som degen räckte till i år...

FÖRESTEN, INFÖR DET NYA ÅRET SÅ EFTERLYSER JAG LITE MER KOMMENTARER. VAD SAKNAS, VAD ÄR BRA, VAD ÄR DÅLIGT, VAD KAN BLI ANORLUNDA OCH KANSKE OCKSÅ BÄTTRE? ÄR NÅGOT RECEPT INTE SÅ SOM DU TÄNKT DIG? STÄMMER INTE MÅTTEN OCH TIDEN MED DITT KÖK? TALA OM DET FÖR MIG OCH ALLA ANDRA!
HUR? KLICKA PÅ LÄNKEN "
KOMMENTARER" LÄNGST NER I VARJE INLÄGG OCH SKRIV NÅGOT! JAG LÄSER OCH LOVAR ATT SVARA PÅ ALLT SOM KOMMER IN.

Lussebilar, katter, bollar eller nåt...

Idag hämtades ungarna hem tidigt från skola/dagis för att få vara med om årets lusse-bakande. Vi körde ihop en lagom stor deg i maskinen och bakade ut bilar, katter med fyra ben, getter och traditionella lussekatter. Jag passade också på att göra en hög modell pyttesmå som skall serveras till glöggen på söndag. Jag gör gärna med russinen I degen för att de inte ska bli brända och knepiga, men det är ju en smaksak. denna deg är lättbakad, bra att arbeta med och blir saftig och god. inte den största av degar, men vi tröttnar fort på saffransbröd så för oss är det lagom. Och enligt vår tradition så SKA det vara gula lussekatter med saffran i!
image74

Deg:
50 g margarin
2,5 dl mjölk
25 g jäst eller som i mitt fall, drygt en halv påse torrjäst, gärna för söta degar
1,4 dl kesella kvarg naturell
1 pkt saffran + i sockerbit till morteln
2 krm salt
1 dl socker
8-9 dl vetemjöl, var sparsam för saffransbröd blir lätt torrt
russin till garnering och så ett ägg att pensla med

Alla de torra ingredientserna fick åka ner i en bunke och blandas runt. Saffranet stöter jag i min gamla marmormortel tillsammans med en sockerbit. Sedan hälls saffranssockret ner i det torra och morteln sköljs ur med mjölken för att få med det sista. Margarin, mjölk och kesella värms till ca 40 grader och arbetas in i det torra. Min maskin gick ca 5 min till en mjuk, fuktig deg som släpper kanterna på bunken. Jag behövde 8 dl mjöl, spara resten till utbakning och var som sagt lite försiktig med mjölet.
Jäs i ca 1 h och baka ut till olika figurer. Varje år så krävs det ett test på hur det nu är man gör en "riktig" lussekatt...
Låt dem jäsa på plåten ca 25 min och garnera sedan med russin på lämpligt sätt. pensla och grädda i 250 grader ca 5-8 min beroende på hur stora bullar du har.

Kelda

Ibland är det så att jag tror att ni kan läsa mina tankar! Jag ber om ursäkt för det, Jag har fått flera frågor vad jag menar när jag skriver ett paket Kelda. Det jag avser är Kelda matlagningsgrädde som går aldeles utmärkt att byta mot Mildas variant av matlagningsgrädde eller tex det jag egentligen använder Oatlys I-mat som är havrebaserad och väldigt krämig. i min matlagning föredrar jag den något magrare gräddvarianten, det går ju faktiskt att använda vispgrädde om man hellre vill det, men för mig är det lite väl lyxigt och fett till vardags.
JÄTTEBRA att ni kommenterar och frågar när jag vimsar på och tror att allt är solklart bara för att jag själv fattar vad jag menar ;)
Mer sånt!
Och igen, ledsen att jag är oklar, men från och med nu så är det alltså alltid matlagningsgrädde jag avser när jag skriver Kelda!

En bloggares bekännelser

Ambitionen finns, tro inget annat! Och hittills så har jag försökt att hålla jämna steg med mig själv i både planerande och uppdaterande av min kära matblogg med menyer och recept. Men hösten, övrig arbetsbelastning och tidsbrist har gjort sitt till och jag erkänner att det har blivit lite si och så med både bloggande och kosthållningen den gångna veckan.
Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera mig och er, och så ska vi ta nya tag.
Men allvarligt talat, ingen har väl egentligen dött av att äta lite halvdant en dag eller två då och då? Det är trots allt lite av ett lyxproblem att deppa över att man äter färdigmat, take away eller ännu en måltid med fiskpinnar... vi har i alla fall mat på bordet och kan äta oss mätta! Eller hur?! *L* Och som tröst så börjar vi det hela med ett recept på syltkakor!
image59

Kalaskakor
Dessa kakor bakade min mamma alltid till våra födelsedagar så för mig är det en kalaskaka. Söt och god och mör, så pass mör att den bör kallna på plåten för att deninte skall förvandlas till smul innan man ens fått in den i munnen.(om någon anser det vara negativt, ni vet väl att trasiga kakor är bagarens lön?!)
Vilken sylt man vill ha väljer man själv, men en fast sylt är bra och för den bekväma så är sylt på "klämmflaska" lysande eftersom den är slät och man inte av misstag svämmar över kakan med en halv jordgubbe och så går det som en dans att fylla dem utan att behöva två skedar som blir allt mer kladdiga ju längre man håller på...

Det behövs
200 g margarin
1 dl socker
1 dl potatismjöl
3 1/4 dl vetemjöl
1/2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
 din egen favoritsylt

Blanda alla de torra ingredientserna i en skål och arbeta snabbt ihop med kylskåpskallt margarin till en deg. Om man har en matberedare så kan man köra allt i den. Lägg degen i kylen ca 1 h för att vila.
Man kan antingen göra en rulle och skära den i skivor eller så rullar man små bollar av degen och plattar till dem. Oavsett så tryck en tumme eller knoge mitt i kakan för att få till en grop (storleken på grop beror på hur mycket sylt du vill ha i din kaka!)
Lägg kakorna glest på en plåt med bakplåtspapper och fyll hålen med sylt. Grädda i 175 grader i ca 10-15 min, kakorna ska inte få någon direkt färg. Låt dem kallna på plåten och förvara sedan torrt eller i frysen. dessa kakor kan lika gärna ätas frysta... om man har bråttom...

Kompletteringar

Jag kommer på mig själv med att då och då gå in och redigera lite i recept och texter. Inte så bra kanske men det händer att något blir fel eller att jag kommer på ännu ett bra sätt att ändra på något... Jag försöker att inte göra det för mycket eller för ofta, men det händer och jag vill att man ska veta om att inget här är helt statiskt.
Jag ska tex baka om västerbottenoskexen för det kom synpunkter och det är inte bra, jag ska se om det går att förbättra dem så att de är lättare att lyckas med. Så kom gärna med synpunkter om något inte alls funkar för er, inte alls är så lätt eller om måtten känns galna. Det är ett bra sätt att hålla alla recepten levande och korekta. Om det är gott eller inte, det kan jag inte ta ansvar för *S* alla har olika smak. Men jag kan även skriva fel och det är viktigt att få veta! Så hör av er om "det är något"!

Risgrynsgröt

Nej, jag tänker inte lägga upp ett recept på gröt, för det står på förpackningen med grötris. Det enda jag tänker kommentera är att det är bra med en klick margarin i grytan och om man kan så koka gärna i en gryta/kastrull med släpp-lätt-beläggning för det är ett elende att skura bort fastbränd gröt...
Koka gärna mycket och ät en smörgås till.
Hos oss äter vi med sirap och kanel, hos andra med saftsås, socker, smör, sylt, äpplemos osv.
Om du vill laga kålpudding nästa vecka så spara lite gröt, Jag gör en rejäl kålpudding och tar undan drygt 4 dl gröt till detta!
Man kan även frysa gröten och laga sin kålpudding en annan dag!

Tankar mitt i allt

Jag är intresserad av mat. Nästan på gränsen till besatt av mat. I alla former, färger och nästan alla smaker. Jag tror att alla har en egen relation till mat och till måltider och det är spännande, inspirerande och ibland även underhållande att få veta vad andra tänker och känner för mat. Jag vill dela med sig av mina egna idéer, en del galnare än andra, om just det man kan stoppa i munnen. Alltså började jag att blogga.
Jag gillar fenomenet Blogg. Det når många, det är ett spännande forum och kanske för att jag är en teknisk idiot som är precis lika kass på att fixa med hemsidor (som vissa säger är SÅÅÅÅÅ lätt) som jag är en jäkel på att koka sylt blev detta en underbar lösning. Att hitta en mall som jag bara kan fylla i och vips så är det en blogg, kan det bli bättre? Nej, det är nästan lika bra som det nya syltsockret!
Nu hör det till saken att jag är precis lika paranoid som jag egentligen är en väldandes öppen och pratig person och det där går liksom inte helt ihop, jag gillar andras personliga bloggar medan jag försöker att hålla min egen relativ avpersonifierad... det där får jag ta upp på psykologsoffan någon dag när solen skiner! Och medan jag väntar på denna soliga dag så tänkte jag att det kanske kan vara givande för någon (mer än mig) att filosofera lite mer kring det som inte direkt är till för munnen.

Oavsett så har mitt eget bloggande fått mig mer intresserad av andras skrivande om mat och ju mer jag surfar, läser, dreglar över bilder och får inspiration så det kliar i fingrarna och kurrar i magen så inser jag exakt vilken nivå jag ligger på... Ganska tråkiga, ofta felstavade och gramatiskt horribla, enkla inlägg om vardagsmat med bilder tagna i vårt eget kök. (som alla för övrigt ska vara glada att ni slipper se för när jag går loss i köket och SKAPAR *ASG* så är det som om en tornado har gått fram....)
Nu kan då vän av ordning lugnt konstatera att en amatör skall hållas på en amatörs nivå och jaaa, det är helt rätt. Proffs är jag långt ifrån, men jag vill heller inte att det jag tycker är det roligaste i livet (förutom min familj, bra tv, en god bok och fint väder...) ska framstå som lika spännande som en bit knäckebröd utan smör. Mat är ju kul, att laga mat är jättekul, att läsa om mat ska i alla fall kännas... givande om inte annat. Och helt ärligt, visst är proffsen duktiga, visst är Jamie Olivers kokbok alldeles vansinnigt snygg på soffbordet, men är det inte ganska trevligt att veta att någon annan också har bränt vid den vita såsen, serverat krispig potatisgratäng och glömt att koka potatis till köttgrytan och kommit på det när alla sitter vid bordet? Det tycker jag i alla fall. Och jag lär mig hela tiden. Att laga ny mat med nya smaker, att lägga upp bilder på nätet, att till och med rotera dem så att man slipper få nackspärr när man beundrar min köksmaskin och att kanske bli bättre på en hel massa andra saker också. Så på hederlig svenska: bare with me, jag jobbar på´t.
Och föresten, om någon har en egen tanke, SÄG DEN DÅ, eller skriv i alla fall!


tomater + socker = sant

image29

För flera flera år sedan var jag och en god vän i England på tågluff och hamnade då på ett litet ställe på sydvästra spetsen som heter Pencanze. Väl där letade vi upp ett "B&B" som hette TARA på vilket vi tog ett rum inrett i typisk brittisk stil med heltäckningsmatta på badrumsgolvet och blommig syntet så långt ögat kunde nå. På kvällen kom värdinnan själv, Tara, för att pricka för på en lista vad vi önskade till frukost morgonen efter. Vi prickade för mackor, the, ägg och så kom vi till tomaten. Ville vi ha vanligt grillad tomat eller grillad enligt Tara? Min vän undrade då om man inte kunde få tomaten "rå" och sällan hade vi förväntat oss reaktionen som kom. RÅÅÅÅ TOMAT??? Man kan väl inte äta en otillagad tomat??? Jag har aldrig hört någon som äter en rå tomat, sa den förfärade stackars kvinnan. Men efter mycket om och men fick min vän sin tomat och flera gäster fick också veta under frukosten att Tara serverat en RÅ tomat!
Själv valde jag den grillade enligt hennes recept och fick en mjuk tomat med ett täcke av brunt socker på toppen. Det var verkligen gott! Jag vet att jag använder löjligt mycket socker i maten mitt i sockerdebatten, GI-trenden och allt vad det nu är, men för mig är det en underskattad smakhöjare och i alla fall bättre än Glutamat och liknande! Smaken i en solmogen tomat lyfter verkligen med en nypa socker och om man inte tror mig så skiva en riktigt röd fin tomat som är rumstempererad, strö över lite socker och kanel och smaka, det är underbart!
Idag hittade jag skålen med coctailtomater i ett undangömt hörn, några hade redan blivit ledsna, men jag räddade så många jag kunde och några trädde jag upp på rosmarinpinnen som blev kvar efter morötterna igår och bakade i ugnen. När de var klara, varma, lite mosiga och med sprucket skal så fick sig allt några små korn socker och så åt jag dessa milda, söta tomaterna med en diskret ton av rosmarin. Man kan ju bli lyrisk över mindre. Eller kanske inte, men jag tyckte det var toppen. Vackert och gott tillbehör till kött, kyckling eller vad man vill. Tänk att toppa en rätt med en kvist med tomater och rosmarin! jag ska visa nästa gång jag gör det, för idag hann jag äta upp alla tomater innan jag kom ihåg kameran *rodnar* men kom ihåg, socker är bästis med tomater!

Prylar 2

I dessa frukttider så har jag hittat fler oumbärliga ting! *S* snart får vi köpa ett större hus för att få plats med allt! Men en passervagga är ju tidernas grej när man gör äpplemos! Hur lätt som helst istället för att skala, kärna ur och trixa, sånt tar TID och det är en bristvara i livet. Nu åker äpplena ner i grytan som de är, bara väl tvättade, delade och putsade lite (dvs bort med allt brunt och dåligt). Kokas enligt något favoritrecept och så ner i vaggan, mosa med grejjen som följer med och vips så är det klart. Det är grejjer det! (jaja, man ska koka vidare med socker också, men mosandet i sig är i alla fall klart!)

En termometer är viktigt, gärna en som klarar karamellkok, om man gillar sånt! För att få köttet rosa innuti, steken klar utan att bli torr och som sagt kolan perfekt så är den ett måste. Min är digital och piper snällt när rätt temperatur är uppnådd.

En rejäl pincett, senaste inköpet är från ullared och i metall, stadig och bra. Används till det mesta, snurra pasta till uppläggningar (okej, erkänner att det är överkurs) vända saker i pannan, plocka upp örter ur koken osv osv.

En rejäl bunke med lock. Att göra saft i, likör i, blanda stooor sallad till festen och kunna förvara utan en hel rulle gladpack, göra bål i, plocka äpplen i, bada fötterna i.. eller nej, kanske inte. Men en stor balja med lock är bra!

En rejäl shaker. Skaka redning, dressing, marinad och en och annan drink om man vill... Se till att den är lätt att diska, olja odyl är inte så kul att ha kvar i. Helst bör den vara maskindiskbar.

Och så sit men inte minst: Önskelistan! På min står just nu en rejäl mixer! Jag är såld på smothies, så TOMTEN, hallååå, jag vill gärna ha en mixer. En svart!

Fröken Grön

I fredags kom vår första hemleverans av frukt och frönsaker till dörren. I regnet. Men vad gjorde det när allt var täckt av vaxat papper? Med spänning packade vi upp och fyllde vårt hem med färsk kanelbasilika, timjan, lila morötter, mangoldskott, palsteracka, plommon, citroner, paprika och gurka. (och en massa mer som jag inte ens orkar räkna upp!) Vilka lyxiga sallader det blir med både mangoldskott, solrosskott och massor av coctailtomater... Och nu är då bara frågan vad jag ska hitta på för mat med allt detta goda?!
I går skördade jag också stora fina squash ur trädgårdslandet så jag tror att det blir "ratta Ture", fransk grönsaksröra med ett svårstavat namn. Om någon inte redan insett det så är jag kass på att stava och kan inte leva utan word med sin automatiska stavningskontroll... men jag borde kanske uppdatera detta program med en gnutta köksfranska???
I morgon lägger jag ut nästa veckas matsedel, jag ska putsa lite på den och fundera på vad som behövs.
Och kanske ska vi göra lite äplemos och en och annan äpplekaka att lägga i frysen också en söndag...
Det är så trevligt och praktiskt att ha i frysen till vintern. (och oj, där lät jag som tant Ada 87 år!)

Prylar

Jag erkänner utan omsvep att jag är tokig i alla sorters köksredskap. Vissa mer onödiga än andra, visst, men några av alla konstiga saker i mitt kök är oumbärliga. Jag utgår inte slaviskt ifrån att alla har dessa saker när jag skriver in mina recept, men jag vill tipsa om dem jag gillar mest. Bortsett från Kitchen Aid då förstås...

Handmixer. Toppen att mixa goda kalla såser med, krämiga soppor och goda milkshakes. Tar liten plats i skåpet och är lätt att använda. Diskningen är en annan story dock... Om du ska köpa en dylik, se till att hitta en med maskindiskbar del och gärna en hacktillsats, den är användbar till tex sista fåniga biten ost som ingen vettig vill riva på ett rivhjärn av omsorg om knogarna. Bra att ösa ner i lilla lilla hacktillsatsen och köra så är det som nyrivet...

Pizzahjulet som i vårt hem används till mycket mer än bara pizza. Billig finns på IKEA och den är toppen att skära kakor tex sirapskakorna, med och framför allt om man har barn, inget farligt vasst allt för nära fingrarna. Dessutom kan man skära långpannebröd, degen när man bakar och säkert massa andra saker till om man bara tänker efter...

Mandelkvarn, massa goda kakor kräver malda nötter eller mandlar och nej, det blir inte lika bra i en matberedare!
Crystal plus-kanna till micron, underbar att koka grönsaker snabbt, potatis när det är bråttom, gröt på morgonen och smälta smör till baket på ett kick. köpes via Tupperware

Ett bra zeztjärn/rivjärn att riva citrus, vitlök, parmesan, buljongtärningar eller något annat man känner för att riva ner! IKEA har ett mycket prisvärt sådant järn som är lätt att använda och som är tillräckligt vasst för att klara citrus utan att mosa frukten.

Hmmm tänker... just nu kan jag inte komma på mer, men jag återkommer!


Tidigare inlägg
RSS 2.0