Mamma Mias Mat

Igår när jag åkte hem och passerade genom ett stråk av olika små restauranger så inåg jag hur mycket jag längtar efter GOD mat. Nu menar jag med detta inte nödvändigtvis gourmetmat. Visst, en oxfile kan också vara gott, tryffel vet jag inte och hummer är faktiskt ingen favorit, utan mat som är så god att man blir lycklig av att äta den. Det ska liksom bli varmt i kroppen, munnen ska bubbla av lycka och dofterna ska få näsan att fnissa av gädje. Och det kan man ju uppnå med en perfekt frasig raggmunk eller en mustig het soppa som bara blev sååååå perfekt.
Jag och barnen har varit hemma i först tre veckor sjuka och nu är vi inne på en ny runda. då är mat inte det primära utan ren och skär överlevnad. Då blir fiskpinnar nödens bukfylla för att man inte har handlat på lnge och inte orkar mellan alla syskonbråk och febermätningar och koppklianden. Men visst hade jag hellre ätit en ligurisk fiskfrikase med saffran och skaldjur än en prefaricerad orange pinne...
Fast å andra sidan, iland kan det vara lite bra med en matmässig öken en period för oj vad man längtar, var matfantasin kenar iväg och så GOTT det är när man faktiskt då tar sig tid igen att laga ordentlig mat! Sådan som är lycklig-görande god!