Mamma Mias Mat

Nu när värmen faktiskt är här och man sitter och svettas i trädgården så kan det vara vansinnigt gott att äta en kall grönsakssoppa. Ibland gör jag en hel kanna och har i kylen och äter till lunch med en macka elelr ännu bättre, ett vitlöksbröd. Svalkande och vansinnigt gott! Jag "fuskar" ibland och tar en bas av färdig tomatjuice i vilken jag rör ner buljong och sellerisalt och så massor av finhackade grönsaker som jag gillar. Det går jättebra. Har man en hacktillsats till köksmaskinen eller en matberedare så går det på ett kick. Har ärligt inte provat att göra utan. Men med en rejäl kniv så borde det gå. man kan mixa den nästan slät också.
Om jag är mer ambitiös så gör jag så här:
Lös 2 tärningar grönsaksbuljong i hett vatten och ställ att svalna.
lägg 2 paprikor, gärna en röd och en gul i mixer eller liknande och finhacka till mosig konsistens. Häll i kanna eller skål.
Fortsätt med 6 tomater, gärna skalade och utan det gröna fästet, en halv gurka, 1 gul lök (eller röd) och 1-2 klyftor vitlök. När alla grönsaker ligger i skålen så späd med buljongen, vill man ha en lite fastare soppa så ta inte allt, låt er smak avgöra. Smaksätt med tabasco, sellerisalt, citronjuice, balsamicovinäger och salt+peppar. Ställ kallt innan servering, den ska vara isande. Eller lägg ner lite isbitar i skålen.
Det kan också vara kul att servera med några tillbehör. Brödkrutonger att hälla i, finhackade färska örter och bitar av de grönsaker som ingår i soppan.
Passar också som en läskande förrätt medan man väntar på grillen!

Ibland, när jag har en ängels tålamod så bakar jag dessa pyttesmå, livsfarliga men ack så goda kolaknappar. Det blir många och tack och lov för det eftersom det är ett näst intill heldagsprojekt att tillverka dem. Man gör den deg, rullar små små kulor (ta hjälp av alla som vill äta!) som sedan ska stå i kylen minst en timme innan man gräddar dem i låg temperatur i 20-30 min. Det tar sin tid, men det är det värt! De är som godis, lagom stora, söta, smörkola-aktiga och kan även ätas direkt ur frysen *L*
Här funkar det så bra eftersom mina barn räknar allt och mängden är viktigare än storleken. Alltså kan man få ta två, kanske tre för att de är så små! Lyx. Och själv kan jag smyga ut i köket och sno mig en direkt ur frysen till kaffet. Och eftersom de är så söta så räcker det med en.


Man behöver
200 g margarin
3 dl socker
2 dl vetemjöl
1,5 msk mörk sirap
1,5 msk vanilinsocker
1 tsk bikarbonat
1 tsk bakpulver

Rör margarinet och sockret i maskin tills det är vitt och pösigt.
Mot slutet så häller man ner sirapen.
Blanda allt det torra i en skål bredvid och häll ner i margarinröran. Arbeta ihop men inte för länge. Det blir som en fast smet, mjukt och lite kletigt.
Rulla små kulor i storlek med vanliga spelkulor (den lilla sorten) och lägg på brickor eller liknande som får plats i kylen. Vi lägger ibland några spelkulor på bänken för att jämföra storleken så att det blir rätt. Om de blir allt för stora så blir de mjuka och kletiga ochinte alls så där lagom spröd-sega.
När de vilar i kylen kan de ligga tätt tillsammans.
Värm ugnen till ca 90 grader och ta ut bollarna. Lägg dem glest på en bakpappersklädd plåt och grädda dem i 20-30 min. De ska INTE få färg, de ska vara samma färg som innan i princip, bara platta. Bli inte orolig över att det ser ut som om de vilar i en pöl när de kommer ur ugnen, det är okej, låt dem svalna på plåten på pappret och när de är svala så lossa dem med en stekspade och lägg på galler eller på nytt papper att kallna helt.
För att påskynda lite så kan man rulla några bollar och lägga hälften i frysen, cs 25 st, lagom för en plåt och så 25 st i kylen medan man rullar vidare. Då räcker det med 30 min i kyla innan man kan grädda. och när den plåten är klar så har den första omgången i kylen vilat en full timme.
Förvara i frysen och ät när du blir sugen .

Då och då är det makens tur att ha med sig fika till kontoret. Då får man rycka ut och göra något riktigt sött och kletigt *L* och det är helt ärligt inte mycket som slår den här randiga pajen. Ingen ugn behövs men gärna en hurhållstermometer som klarar kola-temperatur (minst 120 grader) , det underlättar väldigt! Servera med en god kopp kaffe (för den som gillar det) och vispgrädde till för att balansera lite av sockerkicken och skär i SMÅ bitar, man orkar verkligen inte mycket alls, det spelar ingen roll hur mycket man än älskar sött. Å andra sidan så är fördelen att man kan bjuda många för det är en dryg rackare det här! Det ser också väldigt snyggt ut med två lager, en liten överraskning när man skär upp den.  

Görs i vanlig pajform ca 24 cm i diameter men storleken är inte så viktig eftersom man inte ska baka den i ugn, vid form, tunnare lager, mindre diameter, tjockare paj helt enkelt.

Botten:
200 g maryland chokladcoockies
75 g smält margarin eller smör

krossa kakorna till små smulor och blanda med smält, svalnat margarin. Tryck ut smuldelgen i botten och längs kanterna på pajformen med baksidan på en sked och ställ kallt. 
 
Kola 1, choklad:
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl socker
1 dl mörk sirap
2 msk kakao
0,5 tsk 12%-ig ättikssprit
50 g smör

blanda grädde, socker, sirap och kakao i en tjockbottnad kastrull och koka kolasmeten till 120 grader eller tills smeten klarar kulprovet, var noga med kulan om du inte har en termometer, det funkar inte med för lös kola. Ta av kastrullen från värmen och rör ner ättika och smör. Rör tills smöret är smält och smeten är jämn och häll sedan direkt i pajskalet. Ställ kallt.

Kola 2, ljus:
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl socker
1 dl ljus sirap
100 g vit choklad
0,5 tsk ättikssprit, 12 %
50 g smör

Blanda grädde, socker och sirap och koka smeten som ovan. Hacka under tiden den vita chokladen. När smeten är klar, rör ner ättika, choklad och smör. Rör smeten slät, men inte mer och häll över den mörka kolan och ställ kallt.

När pajen är helt kall kan den täckas med folie till serveringen. Pudra över kakao och skär i smala bitar!
Det är lätt att pudra kakao (eller andra saker som tex florsocker) med en tesil om man inte vill ha en stor sil. Jag använder vår tesilsboll på skaft, smidigt!

Ja det blev en lyckad middag i lördags, vi kunde sitta ute och njuta läääänge, trots att det bara är i början på maj och maten blev bra. Men ärligt talat så var nog det viktigaste att vi hade så himla kul och trevligt! Tack vare våra gäster som vi tycker om och som inte hade något emot att inget var direkt klart eller organiserat när de kom. Och med tanke på hur förra sommaren blev så får man verkligen se till att passa på att njuta av sol och värme. Sagt och gjort. En grill inköptes (den förra grillade vi sönder kan man säga för gallret mjuknade och ramlade ner...) så att vi kunde grilla vår kyckling. Förrätten gick åt kan jag säga och det krävdes en viss lekpaus för att få plats med någon middag. Inget fel i det alls.

Kycklingen blev ett experiment, men dock lyckat sådant. Två olika sorter blev det:

Yoghurt och vitlök var tongivande i den ena som fick vila i två burkar matyoghurt, 3 klyftor pressad vitlök, en näve klippt färsk oregano och massa svartpeppar och paprikapulver. Detta rörde jag i en bunke och slängde i en liten nypa salt och så ner i en plastpåse ihop med kycklingen. Skaka skaka och låt ligga. Jag brukar skära mina kycklingfileer i smalare remsor när vi ska grilla för att köttet ska bli klart innan marinaden brunnit upp. Det kan vara trixigt annars även om man torkar av köttet.
Till den kycklingen gjorde jag en vanlig tzatziki med matyoghurt, riven, avrunnen gurka, salt, vitpeppar och vitlök efter smak.

Den andra varianten, honung och chili blev en marinad med 1 färsk hackad röd chili, några msk limejuice, 1 msk honung, drygt 1 dl neutral olja, lite riven ingerfära, 1 skivad vitlöksklyfta och en skvätt soya, kanske 2 tsk. Jag hade bara vanlig honung som jag värmde i micron med limejuicen för att få den mer flytande eftersom jag inte hade någon redan färdigt rinnande. I med olja, kryddor och så en skvätt soya. Skaka rejält och hälla på kycklingen. Justera mängden marinad efter hur mycket kött du har.
Som sås till denna sorten blandade jag matyoghurt med lite limejuice, lite sweet chilisås och lite ingerfära.

Min kyckling fick ligga i sina dubbla påsar i ca 2 h i kylen innan de fick komma ut, bli avtorkade och mindre iskalla innan de grillades.

Till kycklingen lagade vi en pastasallad med favoritgrönsaker och fullkornspasta.  Det gick ner!

I morgon lördag så får vi sällskap till middagen. Trevligt. Så nu funderar jag på vad vi ska äta. Barnen önskar mat man kan plocka i sig som vanligt. Och kyckling. Och pasta. Och efterrätt så klart.
Jag tror att vi gör en god och fruktig drink med mineralvatten, frysta hallon och tropisk juice som man kan sippa på medan man väljer mellan oliver, coctailkapris, kallrökt skinka, grissini, ostkuber, grönsaker, färskost, bröd, tapenade, salami och kanske några chips. Jag älskar att bara ställa fram smått och gott, något för alla smaker. Lätt när man har barn och inget som kräver massor av mig. Det mesta är klart innan och medan man plockar så är man social. Och perfekt på sommaren med enkla saker som man kan duka upp på en bricka och ta med ut! Före-maten-plock ska få lov att ta tid!
Sedan gör vi nog en matig och ljummen pastasallad med både kalla och varma grönsaker och fullkornslasagnett. Till den två olika kalla såser och så kyckling som får några olika marinader Vi ska nog bli inovativa, jag är sugen på något med honung, balsamvinäger och soya med lime, vad kan det tänkas bli? Och så kanske något med yoghurt och vitlök? Jag får se vad vi slänger ihop! Det är ganska svårt att misslyckas med kyckling.
Till dessert ska vi äta en maffig chokladkaka med grädde och lite bär på. Det kan nog bli bra hoppas jag.
Återkommer med recepten om det blir så bra som jag har tänkt mig...

Det är nästan sommarvarmt och vi MÅSTE skaffa en ny grill, den vi hade förra året har fallit sönder under vintern. Nu ska vi bara bestämma vilken sort vi ska ha. Murad, rörlig, kol, gasol? Ja ni fattar. Men det underbara vädret har fått min redan ganska stora aptit på grönsaker att öka. Och en önskan om lite lättare mat. Det tunga såsiga gräddiga hör mer den kalla årstiden till. Så igår hittade jag underbara mitt-i-mellan-stora kvisttomater med underbar djup röd färg. På dem lagade jag en supersnabb tomatsås, eller i alla fall lätt. Viss framförhållning krävdes eftersom de skulle bakas i ugnen, men under tiden hann jag med massor!!! En lätt hit, gott, massor av smaker och enkelt. Precis som sommarmat ska vara!
Jag tog en ganska stor ugnsform som jag ringlade olivolja i botten på. I den la jag en stor låda tomater, sköljda så klart och med ett kryss i toppen för att slippa explotioner i ugnen. Tillsammans med tomaterna fick 3 hela men skalade klyftor vitlök samsas och så yterligare lite olivolja på toppen. Kanske totalt några msk. I åkte också ca 2 msk balsamvinäger och så några varv med pepparkvarnen. In i ugnen på 175 grader i ca 30 - 40 min, beroende på hur stora tomaterna är. Om man använder coctailtomater så går det nog snabbare. Kolla till dem i bland. De ska vara mosiga och mjuka men inte brända.
Koka pasta.
Ta ut formen och strö över 1 tsk socker, flingsalt och mosa ihop allt i formen med en gaffel eller mer effektivt med en potatisstöt. Klipp eller riv över massa färsk basilika och häll av pastan. Blanda ner pastan i formen och rör om ordentligt. Servera direkt med riven parmesan om man gillar det och en näve rouccola på toppen.
Massa smak av tomat, rostad vitlök och färska örter. sommrigt!

Sonen har börjat spela fotboll, jättekul, men mitt i middagstid. Vi kör lite tag-team här hemma, vi möts i dörren och säger hej-hejdå. Alltså är det bra om maten är fixad när maken kommer så att han kan köra in den i ugnen så att den är klar när vi kommer från träningen. Om allt är i samma form dessutom så kan vi ju minimera disken också... bra en trött måndag.
Så vi fixade en pastagratäng med kryddig korv som gick ner hos alla. Och den går bra att förbereda. Väldigt praktiskt.

vi tog
1 pkt choritzo, 3 korvar välj korv efter er smak, men tillsammans med sås och pasta så försvinner lite av den värsta hettan så ta något med lite smak på!
pasta för 4 personer drygt
några nävar fryst brocoli
vit sås med ost se recept nedan

I botten på en smord ugnsfast form la sonen skivad korv. Över det slog vi nykokt pasta, vi har fastnat för lasangetti, fullkornspasta i små fyrkanter som är lätta att äta. Ner bland pastan tryckte vi brocolibuketter och sedan över hela härligheten hällde vi en ganska lös vit sås med massa ost i och sedan var vi nöjda. När vi kom hem så hade gratängen stått i ugnen i ca 30 min på 200 grader och var rykande varm och hade fått fin färg på toppen. Bara att hugga in. Lite sallad till är gott eller kanske en hög majs som barnen föredrog...

OSTSÅS: Smält en msk margarin i en gryta och vispa ner 3 msk vete- eller idealmjöl tille n blank gegga. Ta av från vämen. Späd lite i taget med mjölk, totalt ca 5 dl. Koka upp och låt koka i ca 4 min, smaka av med salt och peppar. Det ska bli en ganska lös sås så det kan behövas mer mjölk. Smält ner några nävar riven ost i såsen och använd.

När jag var liten så ville jag äta Ängamat, det lät så fint, precis som änglaskum som också var en gammaldags dessert jag hört talas om. Men min mamma vägrade. Hon hade trista minnen av både änglaskum och Ängamat, och vägrade därmed att laga detta. Till min stora sorg. Men jag kan väl förstå principen av att ett dåligt matminne kan påverka hur man i framtiden värderar vissa smaker eller rätter. Nåja, som vuxen prövade jag i alla fall denna klassiska soppa och OJ vad jag tyckte att det var gott. Allra bäst om man har ett eget trädgårdsland och kan lägga i egna rädisor och sockerärtor, vilken lycka! Men ärligt, köpta går precis lika bra. Allra bäst är det att laga Ängamat på försommaren när man kan köpa fina lokala grönsaker med mycket mer smak än vinterns tråkiga! Och om man har en bra ICA nära sig så kan man ju köpa lagom mycket färsk spenat i deras lösvikts-sallads-buffe (applåder till ICA för denna underbara tanke!)
Vi lagar vår ängamat något otraditionellt eftersom vi har i en buljongtärning. Många gamla tanter vrider sig i plåga över detta tror jag, men det blir godare tycker vi som provat både med och utan. Men det får man välja själv.

ca 10 - 15 cm purjolök, gärna med lite grönt också
ett litet huvud blomkål eller ett halvt normalstort
2 morötter
ett 20-tal sockerärtor
50-75 g färsk spenat
1 knippe rädisor
2 potatisar eller en hög små fina färska
6 dl vatten
1 tärning buljong, gärna en ljus sort som höns eller grönsak
5 dl mjölk
1 dl grädde + 2 äggulor till redning
salt och VITpeppar för den klassiska smaken

Mängden grönsaker kan man styra själv, sorterna lite också, detta är vad vi gillar!
Skär alla grönsaker i mindre bitar, skala potatisen om det inte är färsk som bara sköljs och skivas.
Koka upp vatten och buljong. Lägg ner morot, potatis och blomkål i små buketter. Koka tills grönsakerna är nastan mjuka. Späd med mjölk, koka upp igen och lägg ner hel spenat, skivade rädisor och sockerärtorna skurna i bitar. Koka tills alla grönsakerna känns klara. Smaka av med salt och peppar och kanske en sväng med sellerisalt också om man vill. Vispa ihop redningen och rör ner i soppan. KOKA INTE, utan värm bara försiktigt några minuter och servera sedan med en knäckebrödsskiva med ost på.

Okej, jag erkänner att det var länge sedan jag uppdaterade mig, men vissa perioder så blir mat plötsligt, och tråkigt nog, ett mer nödvändigt ont än en njutning. En transportsträcka mellan olika måsten och borden, mellan aktiviteter och läxor och ständig kamp med klockan. Och matfantasin tryter och det blir sånt som alla gillar = alla äter snabbt eftersom tiden blir en faktor. Dessutom har båda mina ugar varit inne i en period av näsrynk och blääää till allt. Då blir det inte mycket utrymme för mammas kulinariska utsvävningar. Nu har vi tack och lov passerat både den absolut mest akuta stressen och vant oss vid ett nytt schema så väl som en del ny mat. 

En sak jag tänkt på är att vi ställer så stora krav på oss själva. Både i yrkeslivet och det privata. Jag har pratat med mammor (och faktiskt pappor) som känner skuld och ångest för att de serverar hotdogs med pulvermos och mamma scan med snabbmakaroner. De vill släta över att pizzabudet knackar på då och då och att barnen har rummet fullt av plastgrejer från olika hamburgerställen. Och visst, även jag kan känna mig lite fånig när jag läser om supernyttiga helyllepersoner som lagar ALLT från grunden, även kokar egen buljong. Som odlar alla sina egna grönsaker för att ge barnen det allra bästa. Och missförstå mig inte, all heder åt dem, men varför måste jag känna mig sämre för det? Man gör så gott man kan! Jag tror verkligen att en rungande majoritet av föräldrar gör sitt yttersta för sina barn och kanske kanske skulle det bli ännu lite bättre om vi skippade all panik och jämförelse och ångest. Helt ärligt, satsa på det lilla. Kör mamma Scan om det änns helt oöverstigligt att rulla egna köttbullar, men gör ditt eget mos till. Börja där. Lek lite med halvfabrikat och smaker. Jag skäms inte för att vi vräker i oss fiskpinnar, det är den nda fisken mina barn äter utan protestvrål. Och hellre det än ingen fisk alls. Istället piffar vi till det lite så gott vi kan. Och nu har vi introducerat köpta fiskburgare (mina egna dög inte) som vi trixat med. Sist blev det skivad röd lök, skivor av squash som vi stekte och la på och tomat. Ovanpå allt det goda så ringlades en sås på matyoghurt med massor av pepparrot, salt och lite peppar. Smaskigt, barn OCH vuxenvänligt och snabblagat. Så ska och FÅR det vara i livet ibland!