slow food
Långsam mat har vi fått oss till livs två gånger idag. Dels genom att jag försöker mig på en tjälknöl, dvs fryst kött som tillagas läääääänge i låg temperatur i ugn för att sedan ligga i en kryddlag innan det skärs i tunna skivor och äts med en god gratäg. Återkommer till detta.
Dessutom så har vi idag prioriterat lek i snön framför matlagning och därmed åkt till kött-clownen för middag (familjens föga aptitliga, men ack så användbara namn på Mc Donalds) och idag var detta fast-foods mecka en illustration av förviring och kaos vilket ledde till lååååånga väntetider för att få mat. Så pass långa att vå bil hann bli helt insnöad innan vi hade ätit och kommit ut igen. Så kan det gå. Men vi hade kul i snön!
Tillbaka till knölen.
Jo, jag tyckte att det kunde vara lämpligt att tillaga denna rätt av en av de köttbitar jag fått stenfrusen från mina svärföräldrar. De köper då och då en lokal ko av en lika lokal bonde och lägger i frysen. Kossan, inte bonden. Dock utan att märka upp köttet vilket gör det hela något spännande. Man har således ingen aning om vilken tänkbar styckningsdetalj man har fått. Helt ärligt vet jag inte om de själva styckar dessutom eller om bonden sköter om detta. spelar ingen roll, men just i detta fallet så blev det spännande. Jag stoppade nämligen in det jag trodde var lokal fjällko, okänd del av nämnda djur, i ugnen. 10 timmar senare i rätt temperatur för rosa kött plockade jag ut min bit för att lägga i lagen och då luktade det .........skinka. Hmmmm. Nu kan man ju faktiskt göra tjälknöl även av skinka, men med andra kryddor än de jag använde. Helt ärligt blev jag så konfunderad att jag skar av en bit för att smaka, men kunde faktiskt inte avgöra om det är gris eller ko.Extra spännande eftersom jag inte hört att de köper gris. Och det var definitivt något som inte är köpt i affär... Om 5 timmar när den är klar i lagen så ska jag skära upp och prova ordentligt och då lär jag väl få veta om den grymtar eller råmar. Mycket spännande.
Återkommer med recept.
Dessutom så har vi idag prioriterat lek i snön framför matlagning och därmed åkt till kött-clownen för middag (familjens föga aptitliga, men ack så användbara namn på Mc Donalds) och idag var detta fast-foods mecka en illustration av förviring och kaos vilket ledde till lååååånga väntetider för att få mat. Så pass långa att vå bil hann bli helt insnöad innan vi hade ätit och kommit ut igen. Så kan det gå. Men vi hade kul i snön!
Tillbaka till knölen.
Jo, jag tyckte att det kunde vara lämpligt att tillaga denna rätt av en av de köttbitar jag fått stenfrusen från mina svärföräldrar. De köper då och då en lokal ko av en lika lokal bonde och lägger i frysen. Kossan, inte bonden. Dock utan att märka upp köttet vilket gör det hela något spännande. Man har således ingen aning om vilken tänkbar styckningsdetalj man har fått. Helt ärligt vet jag inte om de själva styckar dessutom eller om bonden sköter om detta. spelar ingen roll, men just i detta fallet så blev det spännande. Jag stoppade nämligen in det jag trodde var lokal fjällko, okänd del av nämnda djur, i ugnen. 10 timmar senare i rätt temperatur för rosa kött plockade jag ut min bit för att lägga i lagen och då luktade det .........skinka. Hmmmm. Nu kan man ju faktiskt göra tjälknöl även av skinka, men med andra kryddor än de jag använde. Helt ärligt blev jag så konfunderad att jag skar av en bit för att smaka, men kunde faktiskt inte avgöra om det är gris eller ko.Extra spännande eftersom jag inte hört att de köper gris. Och det var definitivt något som inte är köpt i affär... Om 5 timmar när den är klar i lagen så ska jag skära upp och prova ordentligt och då lär jag väl få veta om den grymtar eller råmar. Mycket spännande.
Återkommer med recept.
Kommentarer
Trackback
