Ingerfärspäron

Med vår första leverans från Fröken grön kom det ett kilo lagom mogna, fina, svenska päron. Men ingen i vår familj är så glada för att äta päron så idag när nästa leverans är på väg ligger alla päron kvar... Vad göra? Jag KAN inte låta saker förstöras, alltså kokade jag in dem som ingerfärspäron, barndomens klassiska efterrätt, lagom sött efter en söndagsstek. Med lite lätt vispad grädde till eller lite glass så är det en underbar efterrätt, och om man inte vill äta dem så, så kan man alltid lägga dem under ett knäckigt täcke, lite toscasmet eller i ugnen under lite After Eight.
image30

Mina står på köksbänken just nu för att svalna och ätas i kväll!
Detta behövs:
2 kg höstpäron, gärna av en ganska fast sort
1 citron
1 kg socker
1 l vatten
3-4 bitar färsk ingerfära

Häll upp kallt vatten i en skål och pressa ner all citronsaft. Här i skall päronen ligga när de är skalade för att inte bli bruna.
Skala alla päron, om de är stora så dela dem gärna. Jag delar alltid mina, tar bort pinne och kärnhuset med en sked, men traditionellt skall man ha päronen hela och skrapa skaften bara. Det är en smaksak.
Koka upp vatten och socker i en gryta. Skala och dela ingerfäran och krossa varje bit lite lätt.
När sockerlagen kokat en stund, 2-3 min, lägg ner ingerfäran och päronen försiktigt så att du inte bränner dig, citronvattnet ska INTE vara med.
Koka päronen mjuka. Är de delade och mogna går det på ca 10-15 min, hela fasta päron kan ta upp till 1 timme. Man får prova med en sticka om de är riktigt mjuka.
Tvätta och förvärm en stor glasburk (fast man måste ju inte ta en så stor som jag hade det tenderar att se lite futtigt ut då!) ta upp päronen och lägg i burken. Skumma lagen omd et behövs och ta upp ingerfäran. Häll den heta lagen över frukten och stäng locket. Låt svalna.
Om du vet att alal inte kommer att gå åt innom en relativ framtid, lägg de kalla päronen med lag i plastburkar och frys istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0