Livlina - igen

Okej, jag erkänner att vi kanske överkonsumerar fiskpinnar i vårt hushåll, men så är livet ibland. Jag vill ju trots allt att trollungarna ska äta och om nu de oranga bitarna av fisk får dem att i alla fall få i sig en och annan droppe av "göra-dem-smartare-olja" så får det väl vara så. Vi ska fasa in annan fisk igen när aptitien har återvänt, men än så länge så kör vi på pinnar. Och när man kommer hem sent och fisken man faktiskt kom ihåg att ta fram ur frysen fortfarande är stenfrusen så får det bli devisen "nöden har ingen lag". MEN man kan ju försöka att variera sig en aning... Så idag fick våra oranga fiskbitar sällskap av en vitlökssås med sting och en hög ugnsbakade rotfrukter med massor av smak. OCH jag hann med att umgås lite med ungarna istället för att stå i köket och laga avancerad fiskrätt som de ändå inte tänkte äta. Win-win i min bok.
I ugnen fick potatisen sällskap av både palsternacka, morot, lök i klyftor och minimajs (bara för att vi är galna i stekt minimajs!) om man vill så är det gott med lite rosmarin och några klyftor vitlök också ihop med olivolja, lite flingsalt och så 200 grader en stund. Här tar det runt 30 min för att få den färgen vi gillar. Och här bryr vi oss inte om akrylamider, det ska va fäääärg på sakerna. (jisses, snart blir jag väl anmäld för barnmisshandel för at jag ger mina barn så konstig mat...) Medan rotfrukterna står i ugen och blir mjuka, gyllene och söt-sega så rörde vi snabbt ihop en kall sås på creme fraish, massor av vitlök, majonäs, salt och vitpeppar och en näve timjan ur frysen. Den fick stå till sig medan maten blev klar och då var den så där lagom kall och full av sting och smak. så det blev till slut en god middag trots allt.
Föresten, om jag köper en kruka färska örter eller odlar själv när jag orkar och har plats, så passar jag på att frysa i påsar. Det är lätt att krossa frysta örter till perfekt sås/kryddsorlek och sedan bara ösa ner önskad mängd. Pinnar och annat hamnar för sig och blir lätt att plocka bort också. Jag fyller min påse med luft när jag fryser in, så att det ser ut som en ballong med grönt i för att sedan när jag krossat dem (vilket är larvigt roligt) lättare kunna få ut den mängd jag vill. Annars är risken att man får en enda grön klump som är svårare att handtera.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0