Kärleksmums som på café

När jag var liten så bakade min mamma en kaka som hon kallade kärleksmums. Den var tunn, torr och med ett lager glasyr med florsocker i och så kokos på. Men jag gillade dem. Ända tills jag uppnådde caféåldern och började fika. Plötsligt så framstod mammas tunna kakao-sockerkaka som ganska meningslös... Och som jag har letat efter recept, som jag har provat mig fram genom en skog av olika varianter. Men nu, äntligen har jag hittat en som jag gillar! Denna sats är lagom till en mindre ugnsform, dvs inte långpannan! Kakan ska bli ganska tjock och när den är gräddad så ska den vändas upp och ner, glasyren skall hällas över botten! Och allra bäst blir det om man skär bort de torra kanterna, lägger tillbaka kakan i en form så att all glasyr inte rinner av och vräker på glasyren. Låt det stelna och skär sedan i maffiga bitar. NJUT med en latte eller en kopp the och känn hur köket blir till Café vanilj eller The espressohouse eller vart du nu brukar hänga!

Kakan:
150 g smält margarin
2 ägg
3 dl socker
1, 5 dl mjölk
4 dl mjöl
3 msk kakao
1 msk bakpulver
1 msk vaniljsocker
Vispa ägg och socker riktigt pösigt! Slarva inte!
Vänd ner de torra ingridienserna och det smälta margarinet. Häll/bred ut i en smord och mjölad form. Grädda i 225 gr ca 10 min, men känn efter. Riktmått på formen är 30x40 cm, min är något mindre och kräver därmed längre tid i ugnen. Kakan ska vara precis torr, inte smultorr.
Ta ut kakan ur ugnen och låt den svalna lite under en handduk så att den inte blir så torr.
Koka krämen som är glasyr.
100 g margarin
2 dl vispgrädde
4 msk socker
2 tsk mjöl
2 msk kakao
Blanda allt i en kastrull och koka upp och låt koka i 5 min. Låt krämen svalna lite.
Ta ut kakan ur formen och skär ev bort kanterna. Lägg tillbaka den i formen eller lägg upp den på en bricka/plåt eller liknande som får plats i kylen.
Häll över krämen, strö över kokos och låt det kallna och stelna i kylen. Skär i bitar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0