Mamma Mias Mat -

Plötsligt måste all mat vara mjuk och inte ha något motstånd för att kunna ätas eftersom 2 av 4 personer i familjen har ont i tänderna. Ont med stooort O. Alltså kan vi glömma biffen och majskolvarna på en stund och snarare frossa i soppa och gröt. Men iblnd blir man lite less på bara flytande och vill ha något mer matigt. Då är kycklingfärs bra för det är mjukt, magert och gott. Och med potatismos till så kan alla i familjen äta trots allt. Nackdelen med färsen är att den är relativt smaklös så den kan behövas kryddas lite. Idag provade jag med riven parmesan och det blev gott. Man kan dock inte steka på allt för hög värme för då bränns det lätt med ost i smeten. Jag löser det problemet genom att steka mina biffar till fin färg i stekpannan och sedan lägga in dem i ugnen för att bli klara medan jag gör sås och mos. Ca 150 -175 grader är lagom för att få dem klara i mitten. Kontrollera dock noggrant eftersom det handlar om kyckling.
Färsen blir ganska kladdig, så jag klickar den med två matskedar och trycker till med en stekspade för att de ska bli något platta och därmed lättare färdiga i mitten.

till 4 personers biffar använde vi idag
1 pkt färs, brukar vara 400 g i ett paket
knappt 0,5 dl ströbröd
knappt 1 dl riven parmesan, jag hade bara den trista sorten i påse idag men det går
ca 0,5 dl grädde, börja med mindre och prova dig fram
1 litet ägg
salt och peppar

Blanda färs, ströbröd och ost. Späd med ägget och sedan tillräckligt mycket grädde för att få en smet som håller ihop och går att forma. Salta och peppra. stek biffar.

förutom moset så hade vi en sås. När alla biffar var stekta så hällde jag i det av grädden som blev kvar när jag gjorde färsen, lite kokvatten från potatisen och så en skvätt mjölk, totalt ca 4 dl vätska. Kanske 5... I där åkte en halv tärning svampbuljong och så några msk kycklingfond, lite vitpeppar, soya och så lite redning. Smaka av och koka ihop. Så var middagen klar. Lite ärtor till och det är ganska likt en klassisk wallenbergare fast på kyckling.